Laxfisket i Luleälven – En resa genom sekler av naturresurser och maktkamp
Från naturresurs till kolonisation
Laxfisket i Luleälven var på 1300-talet den stora naturresursen som lockade svenskar norrut. Edefors, en by i nuvarande Bodens kommun, var då ett naturligt fiskestopp tack vare den stora forsen som hindrade laxens vandring – här kunde den enkelt fångas i stora mängder.
Europas äldsta fiskeläger
På Laxholmen i Edefors finns ett välbevarat fiskeläger från 1300-talet – Europas äldsta i sitt slag. Platsen lockar än idag många besökare. Här finns även en ovanlig stenlabyrint långt från kusten, och resterna av den så kallade Engelska kanalen.
1962 byggdes ett kraftverk vid forsen som numera är tyst. Forsen ersattes med 200 MW elproduktion – en påminnelse om valet mellan naturvärden och monetarisering.
Edefors och kolonisationens början
Redan 1282 slog Magnus Ladulås fast att fiske i norra Sverige skulle lyda under kronan. År 1327 gav kungamakten hela Luleälven och dess biflöden i förläning till ärkebiskopen Olof Björnsson och adelsmän som skulle fungera som kolonisatörer.
Men intresset låg främst i fisket. Man anlade fasta fångstplatser, där Edefors blev den viktigaste. Fisken saltades och transporterades till Stockholm, hansestäderna och vidare till Europa.
Makten, kyrkan och rättstvister
1486 övergick ärkebiskopens fiskerätt till Uppsala domkyrka, vilket skapade rättstvist med Lule sockenmän som bad om tillstånd att fiska för sin fattigdoms skull – men nekades. Fisken skulle tillfalla mäktiga ägare. Efter reformationen övertog Gustav Vasa laxfiskerätten från kyrkan. Brist på salt under krigstider kunde förstöra laxen under transport – något som orsakade kunglig vrede.
Lokalbefolkningens motstånd
Under 1600-talet utdömde häradstinget stränga straff mot ortsbor som utmanade kronans fiskerätt. Bland annat dömdes Per Larsson och hans son för olovligt fiske vid Kriken.
Luleå får fiskerätt
År 1621 donerade Gustav II Adolf delar av fisket till staden Luleå för att finansiera dess uppbyggnad. År 1675 fick staden nyttja fisket utan taxa. Trots missväxt på 1700-talet var inkomsterna från laxfisket stora under många århundraden.
Frälsefisket och stadens övertagande
1886 köpte Luleå stad även det s.k. frälsefisket, som i 500 år ägts av adliga släkter som Oxenstierna, Sture, Bielke och Trolle. Fisket bedrevs i stadens regi med egna anställda och vakter.
Efter sekelskiftet utarrenderades fisket i femårsperioder. Men fisket minskade – 1902 till 1906 låg det helt nere.
Laxens sista dagar i älven
I takt med teknikutveckling kunde färsk lax transporteras med islådor per ångbåt och senare med bil. Men 1960 sålde Luleå stad fallrätten i Edeforsen till Vattenfall, som byggde Laxede kraftstation. Laxens vandring hindrades – laxens naturliga lekplatser var förstörda. Lax fångas numera vid Bodens kraftstation för att klämmas på rom och smolten odlas fram i Hedens Laxodling för att kompensera vad vattenkraftsutbyggnaden förstört. Samma Lax DNA är därför bevarat och kan köpas direkt från Junkofiskarna.se i Norra Hamn. (highligta junkofiskarna.se med direktlänk till deras hemsida)
Kulturarvet på Laxholmen
Byggnaderna på Laxholmen har bevarats och byggnadsminnesförklarats. Här finns:
- Fiskarstugan (1799)
- Rökboden (1702)
- Båthus, Nyboden, Höboden, Isbod
- Fårhus och ett idylliskt utedass
Under 1980-talet frilades en labyrint – troligen en gammal besvärjelseplats för god fiskelycka. Malplacerad i modern tid – men en del av platsens själ.
På sommaren hålls Laxholmen öppen för besökare med hantverksförsäljning och servering.
